SPIRO

Ibland är det väldigt tråkigt att ha tystnadsplikt.
Sitter på jobbet och det fullkomligen bubblar i mig det jag skulle vilja berätta.
Men det får jag ju inte, och det tänker jag inte göra heller.
Tystnadsplikten är allvarliga och viktiga saker. Läste en gång en bloggerska som var sjuksköterskestudent som skrev om sina patienter i alltför utförliga ordalag. Det hela slutade med att hon inte fick ta examen. Helt rätt tycker jag.

Det är också besvärligt när man träffar bekanta på sjukhuset i form av patienter eller anhöriga. För att undvika att det ska bli några problem brukar jag alltid fråga tämligen direkt om jag får berätta att jag träffat dem eller om de vill att jag ska hålla det för mig själv. Blir lättast så. Vissa kan annars bli lite förvånade/besvikna/sura när jag inte hälsat vidare till mina föräldrar t ex.. :o)

Nåja, tystnadsplikten är i grund och botten en superbra sak och jag överlever nog trots att mina "bubblor" inte får komma ut! :o)

När jag jobbat mitt sista pass innan jag gick på havandeskapspenning rensade jag ur mitt skåp.
Tog hem skor, pennor, lathundar, sjuksköterskebroschen och sjukskörterskeklockan.
Väl hemma la jag allt i en påse och la in i garderoben.
Allt utom broschen och klockan.
Jag är/var så pass rädd om dom så jag ville inte att de skulle komma bort.

Påsen med alla andra grejer hittade jag utan problem. Klockan och broschen är puts väck... :o(

(Jag jobbar inatt igen och har sprungit runt hela lägenheten och letat som en galning. Förhoppningsvis fick jag med mig klockan och broschen på något konstigt sätt när jag jobbade sist. Ni kan väl hålla tummarna för mig är ni snälla!!!)

UPDATE: Dom var på jobbet... I pennfickan, så pinsamt...

Snart är då denna jobbnatt avklarad.
Det har gått förvånansvärt bra. Det är så mycket lättare att hålla sig vaken på natten när det är ljust!
Min Alexander-abstinens har inte heller varit så svår som jag trodde den skulle bli. Jag vet ju att han har det bra med sin far! (dessutom har fadern försett mig med lugnanade sms, men det behöver vi inte låtsas om)
Mjölkmaskinerna har skött sig bra, de krävde en tömning vid 4 men annars nema problema!
Om ca 1 timme får jag börja bege mig hemåt och krypa ner i min underbara säng med min underbara lilla familj.

Härligt! :oD

Nu var det länge sedan jag skrev under denna kategori ("jobb").
Men ikväll/inatt smäller det. Första jobbet sedan Alexander föddes. Senast jag jobbade var 31 januari... Känns som evigheter sedan! Hoppas jag minns hur man gör! %o) Ser fram emot det hela med blandade känslor. Dels ska det bli kul att komma ut bland arbetskamrater och patienter igen och bara vara sjuksköterska-jag, inte mamma-jag. Å andra sidan så kommer jag att sakna min lille pojk så förbaskat mycket! Han kommer dock knappast att sakna mig då han för det mesta sover som en klubbad säl under tiden som jag kommer vara borta. Dessutom har han ju världens bästa pappa hos sig!

Nåja, härligt med lite extra klirr i kassan, man är ju knappast rik som föräldraledig!

Idag ska jag på en liten "gettogether" med folk från jobbet. Grillning står på schemat. Lilla Alexander ska stanna hemma hos sin far. Vi kan skylla på att det kommer att vara blåsigt och rökigt där vi ska vara. Egentligen är det mest för att jag ska få vara lite "ledig". Ska bli kul att få prata lite "sjukhussnack" igen och höra lite skvaller från jobbet! :o)

Nu finns mitt jobb ute på vikariat medan jag är borta. Ta chansen att testa! :o)

Jag har varit borta från jobbet fyra dagar och jag saknar det redan.
Kanske är det för att jag vet att det dröjer så väldans länge tills jag ska jobba igen. Imorse drömde jag t om om ett sk "patientfall". Det var en bekant till mamma och pappa som hade haft problem med hjärtat. Jag gick genast in i "cardiolog"-tänket. Efter att jag vaknat låg jag och funderade en stund till på diverse hjärtproblem... %o)
Nåja, saknaden lättade en del när jag tänkte på de saker som jag inte trivs med på mitt jobb. Som alla besparingar som innebär att stackars sjuka människor får kuska runt på massa olika avdelningar på sjukhuset.
Och att ta blodtryck!
Ta blodtryck är det tråkigaste som finns.
Vet inte varför jag tycker det, inte direkt så att det tar lång tid eller är svårt på något sätt..%o)

Förövrigt tror jag att jag håller på att bli förkyld, vilken höjdare...

Ikväll har jag jobbat med 3 personer. En från Bosnien, en från Iran och en från Ryssland.

Jag känner mig riktigt tråkigt helsvensk!
Man kanske skulle börja prata finlandssvenska bara för att smälta in bland alla dialekterna? %o)

*mässar*
Bara 5 dagar till julledighet
Bara 5 dagar till julledighet
Bara 5 dagar till julledighet...

och 4 till lön! ;oP

Imorgon ska jag räkna tvätt och städa medicinrum.
Dessutom får jag sovmorgon.

Jorå, det går an. :o)

Ibland känns det verkligen som om det finns någon som håller koll på mig och ser till att mitt liv går som jag vill och att jag mår bra.
Vaknade imorse och kände mig lite halvkrasslig; snorig i nosen och ont i halsen. Den tråkiga känslan förstärktes av att jag visste att jag hade två nattpass framför mig. Nattpass är mycket tyngre än vanliga pass när man inte riktigt känner sig på topp. Velade länge om jag kanske skulle sjukskriva mig eller ta flexledigt en av nätterna. Hade dock inte samvete att sjukskriva mig, så dålig kände jag mig faktiskt inte. Flexnatten kändes inte heller bra då jag knappt hade någon flex att ta ut. Så jag bestämde mig för att ladda så mycket som möjligt idag och helt enkelt bita ihop och iaf ta mig igenom den första natten.
Lagom tills jag accepterat detta faktum ringer telefonen, det är "chefen" som undrar om jag kan göra ett byte och jobba dag imorgon istället!

Vips så slapp jag undan natten, vips fick avdelningen som behövde en sjuksköterska bemanning och vips försvann min "chefs" problem!
Jorå, tror nog att det är någon som ser efter så att jag har det bra. :o)

Snällaste/raraste/mest värmande komplimangen idag uttalades av en avdelningschef:

-Du är ju faktiskt den bästa sjuksköterskan i rekryteringen, du är så flexibel!
Jag svarade lite sådär typiskt svenskt: typ, nämen inte är lilla jag så märkvärdig.
-Jo, du ska ta åt dig av det här. Jag tycker du är jätteduktig.

Nu ska jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna! :o)

Önskar jag kunde berätta för er om hur det är på jobbet just nu.
Det hela kan väl sammanfattas med att det känns som om nuvarande patientklientel behöver uppfylla någon av följande kriterier för att läggas in på avdelningen:
* dödligt sjuka
* oerhört förvirrade
* upplever stort lidande av sin sjukdom

Jo, det är lite tungt nu.

Skönt att vara ledig två dagar och få en chans att se lite lyckliga och friska människor.

Jobbar natten för närvarande, därav den konstiga postningstiden.

Har en patient som ligger och sover i patientsalen alldeles intill ssk-expeditionen. Hon låter precis som något läskigt monster (ni vet, sådär dom låter när dom smyger på en, lite förnöjsamt väsande (ja, jag har ofta monster smygandes bakom mig)) när hon sover. Går allt lite kalla kårar längs ryggen när man sitter här inne ensam och det enda som hörs är hennes andning och mitt knappande på tangentbordet.

Jupp, jag har för livlig fantasi...