Att fira Valborg med en 3 veckors bebis
Efter M jobbat klart idag gav vi oss tre ut på lite shopping. Först till "plantagen" för att inhandla plantor till balkongen. Fråga inte vad som införskaffades då Alex och jag satt kvar i bilen medan M gick in och handlade; växter är inte min grej. Därefter bar det iväg till Systembolaget och då fick Alexander följa med in sittandes hos mig i bärselen. Visste jag inte bättre kunde man tro att han fått i sig något av det som fanns där inne då han slocknade direkt mot mitt bröst. Myyys! Vi tog tillfället i akt att gå in på det stora köpcentrat då han ändå var så lugn. Tanken var att köpa en till amnings-bh men de var slut i min storlek. :o( Istället blev det en ny jacka till sonen då den han har i storlek 50 (se nedan) egentligen är för liten och overallen känns för varm.
Måste säga att det är väldigt praktiskt att gå och shoppa med honom i bärselen. Jag tar mig fram överallt utan större problem och har samtidigt koll på honom. Enda nackedelen är väl att det blir lite tungt men jag får väl se till att öva upp muskulaturen! :o)
Efter shoppingen handlade vi med oss pizza hem som vi faktiskt fick äta tillsammans!
Vad Alexander pysslade med under tiden?
Vaktade nappen! ;o)
ny header
Coola Alexander håller koll så jag inte skriver alltför mycket dumheter om honom! :o)
multitasking a´la mamma
Medan jag tittade på "House" gungade jag vagnen med Alexander i fram och tillbaka med foten och pratade lugnande med honom. Under tiden passade jag även på att pumpa ut lite mjölk.
När M kom och skulle berätta en sak för mig blev det dock lite för mycket! %o)
Inte alltid på gott humör
Igår var Alexander ledsen och lite kinkig, läge för byte av blöjleverantör? ;o)
dunderklumpen
Till faster Susanne
Jag hörde att du ville ha mer bilder på mig. Här är en av bilderna som Karro tog när hon var här och gosade med mig. På denna bilden har jag just käkat och Lisa hjälper mig få fram en riktig god mjölkrap!
Hare bra!
/Alexander den Store!
Man blir lite filosofisk när man är mätt i magen...
roligast i världen, det är jag det!
Men nu vaknade Alexander så ni går miste om det! ;o)
blogg.se grejar
Bara så ni vet. Blogg.se är igång och grejar igen så risk finns att jag "försvinner" ett tag igen.
Idag bytte vi till sommardäck till bilen. Det var faktiskt riktigt gött att göra något som inte var bebisrelaterat! :o)
post-graviditet
Fotograf: Karro!
(Hoppas det är ok att jag lånar bilden Karro!)
Alexmys
Idag kommer Karro och Lisa och lunchar med oss, mysigt! :o)
Dagens vikt
Hade tänkt passa på att få väga migsjälv (äger ingen egen våg; självbevarelsedrift..) också men glömde bort det i glädjeyran. :o)
party party 2
Tyvärr verkade det inte som något lyckat firande, tror stackaren hade ont i lilla magen. Det skär i modershjärtat när jag hör att skriket inte är det vanliga "var med mig, ge mig mat"-skriket utan mer, "aj, det gör ont!"-skriket. Vi provade allt för att lugna honom och lindra det eventuella magonda men ändå skrek han från 19-22. Lillstackaren. Nåja, idag verkar han tillbaka till sitt nöjda jag igen i alla fall. Han har även sovit riktigt gott inatt, han måste ha varit helt utmattad efter att ha gråtit så mycket!
Solen skiner, mm, mm, mm! (familjeskämt..)
Alexander gillar promenixer. Han tyckte dock att jag var snål med glassen (som fick substituera som lunch, ehrm, ojdå...).
utmaningen har börjat!
Har bestämt att inte ha några ambitioner med att göra något speciellt idag, tror det är bäst så.
Tar vi oss ut på en promenad är det bara en bonus! :o)
what a beautiful day!
En stor del i detta har mina kära mor som varit här och passat upp på mig och Alexander. Jag tror nog att hon är rätt nöjd med dagen också då hon minsann fick ha en sötbebis sovandes på sitt bröst medans den ömma modern snarkade även hon.
Efter min tupplur tog vi även en minishoppingtur där en babysitter införskaffades. Röd och fin och såndär som man kan lägga ner om man vill. Sedan hann vi även med en räkmacka på café charm. Alexander var en såndär riktig mönsterbebis och sussade sött under hela shoppingturen.
Innan vi åkte hem igen åkte vi en snabbis till min egen mormor och visade upp Alexander som fick betyget sötaste bebisen någonsin (som om jag inte visste det redan? Hihi!).
Och ja, mjölkmaskinerna mår mycket bättre och det har nog även en stor del i mitt välmående att göra! ;o)
påväg mot en vardag?
uppdrag: rädda mjölkmaskinerna
nappar och kräm, ajabaja!
dagens vimsigaste inlägg
Inga sammandragningar!
Konstigt.. ;o)
Känns skönt att kroppen börjar komma tillbaka igen. Även fast jag tappar lusten ibland när såret gör sig påmint vid plötsliga rörelser eller piryan, aka Alexander, plågar mig vid amningen. Allt är ju ändå påväg åt rätt håll trots allt, det kan bara bli bättre!
Det här var tänkt att bli ett inlägg fritt från barnsnack, inser att jag misslyckades.
*börjar om*
"Solen skiner och djuren p***ar i skogen.
Idag såg jag massa fina vitsippor"
Så, nu ska jag gå och amma! ;o)
Tjurar lite+ lika som bär
Alexander? En piraya?
Tävlingen avgjord
Har därför gjort så att vinnaren har utsetts genom att ta den som varit mest rätt ute vad gäller de olika gissningarna så att säga.
Och vinnaren är...
*trumvirvel*
Britt!
Britt gissade visserligen på 2:a april så där var hon helt fel ute. Därefter prickade hon dock in att det var en pojke och vikt 4015 och längd 52 (rätt svar 4040 g, 53 cm) var inte alls långt borta!
Stort grattis till dig Britt, jag tar med mig en bullpåse nästa gång vi ses, ok? :o)
Alexandersnack
Lena Ph-"det gör ont"
The pretenders-"I'll stand by you"
Tror det får bli ett stående inslag i denna blogg att rapportera amningslåtar! %o)
Busungen sov riktigt bra även inatt. Hoppas att han kan göra det till en tradition.
Låg och tittade på honom nu imorse och fascinerades av hur något så stort kan ha fått plats i min mage (han har ju inte hunnit växa så värst mycket ändå). Härligt att se att han börjar lägga på sig och bli lite mullig och go över armarna och dubbelhakan är inte långt borta den heller! :o)
bildvisning
Alexander kontrar dock starkt med en "sover-i-vagnen-i-solen"-bild:
Mor väljer att ta ner er på jorden med en bild på sig själv njutandes i solen (och vilande av ont operationssår). Ni får gärna bortse från magen och betänka att det bara var en dryg vecka sedan den vad gigantisk.
Grand opening (och hur mycket kan inte DET feltolkas då!?)
Premiär för att ha jeans igen efter förlossningen. Mammajeans förvisso, men ändå jeans! Tyvärr så ligger linningen på jeansen precis över operationsärret så helt skönt var det inte.
Sedan så åkte jag även och handlade själv för första gången sedan Alexander kom till världen. Oerhört skönt att åka iväg själv en stund. Passade även på att fylla på däcket (har pyspunka på ett av däcken) på bilen, något som jag inte gjort sedan v.39 och som då resulterade i grymma förvärkar. Det kändes bra mycket bättre denna gången kan jag säga! Lite ont i såret gjorde det men jag överlever.
Sedan var distriktssköterskan från bvc här för första gången också men det är väl inte så mycket att orda om. Mest en massa broschyrer och förmaningar kändes det som.
sleeping beauty
För övrigt har jag märkt att det här med musik hjälper mot mer än att ta sig igenom värkar. Att nynna en trudelutt i början av amningen är inte alls så tokigt för att hindra sig själv att skrika rakt ut. Det får gärna vara lite smålöjliga låtar med några år på nacken.
Imorse blev det "mamma mia" (ondaste sidan) följt av "brev från kolonien".
Viktrapportering
Vikt idag (17/4): 3920 gram!
Bra jobbat Alexander! :o)
party party
Han valde att fira in sin "födelsedag" med att hålla igång till halv tre inatt. Sen tyckte han det var dags att vakna igen vid halv sex... Efter lite mat gick han dock med på att dra ut det hela till klockan 9.
Tittut!
fråga kolon
Undrar varför jag kom att tänka på det...%o)
Imorgon ska vi till bvc och väga busungen, håll tummarna för att han gått upp bra i vikt!
Vårt första gräl?
Jag i min enfald har trott att alla bebisar gillar att bada. Jag hade fel.
Alexander tycker inte alls om att bada och är noga med att informera oss om det.
När han kommer upp ur badet blir han dock världens gosigaste.
Idag kände han dock att han var tvungen att straffa mig lite för denna oförrätt och valde att kissa på mig och en av de få tröjor som jag kan använda i väntan på tid att införskaffa amnings-bh.
Jag bad om ursäkt till honom genom att låta honom amma en stund till och han godtog min ursäkt.
Så nu är vi vänner igen! :o)
Sista sticket på ett tag?
What doesn't kill you makes you stronger! :o)
Ja, alltså, jag tog sista sprutan idag.. :o)
den långa vägen till att träffa Alexander
Innan jag börjar berätta vill jag klargöra några saker. Jag skriver ner det här till stor del för mig själv och väljer därför att inte censurera så värst mycket. Ni kanske tycker att jag lämnar ut för mycket men herregud, känns som om jag berättar om detta med vilt främmande människor på gatan. Då kan jag väl berätta för er? För det andra; jag vet att det finns blivande mammor bland mina läsare. Det är ingen lättsam historia men tänk på att det är olika för alla. Jag lyckades få något av de jobbigaste förlossningarna man kan få. I alla fall i mitt tycke. Jag är oerhört lycklig att allt trots allt slutade bra. Både Alexander och jag mår ju bra nu och det är huvudsaken.
Here we go:
Kl. 05 på onsdag morgon, 9/4, vaknade jag med värkar. Det kändes ungefär som de vanliga förvärkarna och fäste därför inte så mycket uppmärksamhet på det hela. Gick upp på toaletten och upptäckte att jag blödde lite. Blev hoppfull.
Kl. 06 ringde M's väckarklocka, han skulle duscha på morgonen. Pratade med honom om värkarna och sa att det nog var bra om han duschade nu och att jag trodde något var på gång. Han var skeptisk. Jag valde i alla fall att sätta på TENS-apparaten, det kändes skönt. Jag ringde till förlossningen och rådfrågade om M skulle stanna hemma från jobbet. De var på min linje och trodde nog att det hela var på gång. Fick rekommendationen om att ta det lugnt och att det var långt kvar innan jag behövde komma in.
Kl.07 var värkarna väldigt starka och kom med 2-3 minuters mellanrum. Dags att åka in! Härligt att det går fort tänkte jag och såg fram emot en kort förlossning (jo hoppla?).
Kl. 08 skrevs vi in. Barnmorskan tog en CTG-kurva, allt såg bra ut. Hon rekommenderade mig att ta en dusch. Det lät skönt tyckte jag. Ställde mig upp och skulle bara ta nästa värk innan jag klädde av mig för att kliva in i duschen.
Då gick vattnet.
I mina egna privata kläder. Nice.
Vattnet var inte klart som det ska vara och därför blev min dusch inställd och jag fick komma in på förlossningsrummet. De ville även ha bättre koll på bebisen pga detta och fick därför en skalpelektrod. Min TENS-apparat störde avläsningen för skalpelektroden så tyvärr fick jag inte ha den längre. Synd.
Vid det här laget var värkarna väldigt starka och kom väldigt tätt. Det hela gick framåt med bra fart och jag öppnade mig allt eftersom tiden gick. Smärtan var oerhört jobbig men eftersom det gick framåt kunde jag motivera mig. Har tyvärr inget som helst tidsbegrepp här. M var med mig och peppade mig genom varje värk genom att titta på CTG-kurvan och berätta när värken började släppa. Jag andades lustgas bäst jag kunde. Upplevde inte så värst bra hjälp av lustgasen, men den gav mig något att göra under värken och hjälpte mig andas med lugna tag. Jag prövade alla möjliga ställningar men allt var bara ont, ont, ont. Det var också väldigt jobbigt att värkarna kom så tätt att jag inte hann vila mellan.
När jag öppnat mig ca 6 cm började jag få krystvärkar. Krystvärkar som jag alltså inte fick krysta i. Oerhört jobbigt. Försökte flämta, försökte andas lugnt, inget hjälpte. Allt jag ville var att krysta!
Vi närmar oss nu 15-16-tiden och det är skiftbyte. En ny barnmorska. Hon undersöker mig på nytt och jag har inte öppnat mig något mer sedan förra kollen för en timme sedan. Fortsatt 7 cm och krystvärkar. Jag känner hur jag håller på att tappa sansen av smärtan och kan inte längre motivera mig då förloppet inte går framåt.
Jag väljer att be om en epidural.
Jag som varit så negativ till detta! Jag som är så stickrädd och aldrig skulle kunna tänka mig att låta någon sticka mig i ryggen! Jag som trodde att jag skulle föda barn lätt som en plätt?
Narkosläkaren kommer och lägger bedövningen, han lyckas på första sticket och det känns inte alls så hemskt som jag tänkt mig.
Låt mig klargöra en sak: Epidural är guds gåva till kvinnorna! Gud vilken lättnad! Jag kunde fortfarande känna mina värkar och andas lustgas för att ta mig igenom dom. Men jag känner igen mig själv. Jag kan börja prata med M igen. Jag kan vila mellan värkarna och börja uppleva min förlossning. Inte bara genomlida den. Vi slår på radion och jag diggar med i musiken när värkarna kommer. Är det en riktigt bra låt behöver jag knappt lustgasen genom värken. M passar på att ta lite kort.
Barnmorskan kommer in och kallar vårt rum för disco-rummet. Förlossningen skrider framåt fast i lite långsammare takt. Det gör mig inte så mycket eftersom jag känner att jag klarar av det nu. Här någonstans är det återigen skiftbyte och vi går in på vår tredje barnmorska. Så småningom har jag öppnat mig hela vägen till 10 cm. Barnmorskan börjar fråga efter om jag kännt krystvärkar. Jag minns tillbaka med fasa på de jag haft tidigare under dagen och kan inte påstå att någon sådan känsla finns. Vi avvaktar en stund till.
Kvällen närmar sig. Skulle tippa på att vi börjar vänta på krystvärkar vid 20-tiden eller något liknande. Till slut tycker barnmorskan att vi inte kan avvakta mer, bebisen börjar bli lite ansträngd.
Jag får värkstimulerande dropp. Till en början märker jag inte så mycket av det men de ökar det successivt och nu börjar värkarna bli svåra att ta sig igenom igen. Musiken hjälper mig inte längre. Jag känner viss krystkänsla och får prova. Ingenting händer. De höjer droppet ytterliggare och vi försöker igen. Ingenting. De tar bort min älskade epidural men det enda det resulterar i är mer smärta. Läkaren tillkallas. Hon säger att vi ska prova med sugklocka tre gånger och går inte det blir det kejsarsnitt. Jag blir oerhört rädd. Tror inte jag insett att det var så allvarligt.
Jag ber om att få vara sövd om det blir snitt. De tycker jag ska ta ryggbedövning. Jag väljer att inte diskutera utan hoppas att klockan ska göra susen.
De försöker med klockan 1, 2, 3 gånger. Jag tar i för allt vad jag bara kan och M är med och peppar mig samt ser till att jag inte glömmer att andas. Så säger läkaren:
-Det här går inte, vi får ta snitt. Bebisen mår för dåligt.
Nu går allt mycket fort. Jag får bricanyl för att avbryta värkarbetet. De sätter kateter på mig på en grisblink och rusar med mig ner mot operation. M hänger med så gott han kan. Halvvägs ute frågar barnmorskan M om han kommit ihåg kameran. M vänder sig för att hämta den men hon hindrar honom och ropar istället till de som är kvar att komma med kameran.
När vi kommer in på operationssalen brister det slutligen för mig. Jag får panik och blir otroligt rädd för hur det ska kännas när de skär i mig medan jag är vaken. M sitter hos mig och försöker lugna mig men jag hör hur även han är riktigt rädd. Så kommer narkosläkaren och ska lägga bedövningen. De vill att jag ska ligga hopkurad och skuta rygg. Det är inte lätt som höggravid ska jag säga er! Dessutom har bricanylen slutat verka och jag har riktigt grymma krystvärkar. Skapligt lätt att ligga still och skjuta rygg då. Knappast! Den här läkaren är dessutom inte lika bra på att sticka (jag är inte lika bra på att ligga still och skjuta rygg?) och måste sticka om flera gånger. Slutligen tar äntligen bedövningen och min kropp domnar bort. Jag ligger och skakar på båren av rädsla, chock och bricanyl.
Så börjar de operationen. Jag känner hur det gungar i magen. Det är det enda jag känner! Jag börjar slappna av och låta dem göra sitt jobb. Då kommer tankarna på bebisen. Innan dess har jag varit så pass uppe i min egen panik att jag inte ens tänkt på honom!
Så plötsligt hör jag ett barnskrik. Mitt barns skrik! De tar honom till ett annat rum för att kolla honom. Frågar M om han vill följa med men han väljer att stanna hos mig. Något jag är väldigt tacksam för. Funderar på att fråga vad det är för kön men väljer att vänta. Så kommer de med honom och lägger honom uppe hos mig och han är världens finaste. M och jag konstaterar förvånat att det är en kille! Vi som varit så säkra på att det var en tjej! Kl.00.20 kom vår älskade Alexander Erik till världen. Trots all smärta och all panik så är det värt det. Skulle vi få barn igen hoppas jag dock på en enklare förlossning och att slippa snitt!
bara så ni vet
Nu ska jag skriva ner min förlossningsberättelse, återkommer!
efter 4 dagar som mamma
Vi har haft lite bakslag på vägen därav dåligt med uppdateringar. Lillkillen gick inte upp i vikt som han skulle så det blev ytterliggare några dagar på BB för amnings-"bootcamp". Det är svårt att vara nybliven mor!
Idag har vi i alla fall fått komma hem igen och jag längtar tills vi börjar få lite rutiner så jag kan hinna berätta om min förlossning, för det hinner hända en hel del på 19 timmar!!! %o)
M är en helt underbar far, som klippt och skuren för rollen. Han tar hand om Alexander på ett helt underbart sätt och med ett sällan skådat tålamod. Mitt i allt detta har han även tid att ta hand om mig och se till att jag orkar.
Jag avslutar väl som föregående inlägg med en bild på guldklimpen (i den på tok för stora overallen han fått av mormor och morfar):
Alexander 080410
Önskar att jag hade ork och möjlighet att berätta allt redan nu men ni får ge er till tåls en stund!
Färskt kejsarsnitt+en livmoder som drar ihop sig+en lindrig förstoppning= inte så kaxig Spiro.
Men otroligt LYCKLIG!!!
Tack för alla superfina kommentarer, blir varm i hela kroppen och tårögd! :o)
En bild på godbiten ska ni i alla fall få se, han är sin far upp i dagen. Det var otroligt svårt att välja EN bild då min bebis självklart är det vackraste som finns på denna jord. Tar en av bilderna med motörhead-mössan som mötte stor uppskattning på BB:
Justja. 4040 gram och 53 cm lång. 50 kläderna sitter som en smäck och är väl för småa om en vecka eller så... %o)
Alexander!
Sista besöket hos barnmorskan? *håller tummarna*
Jag har varit lite orolig för havandeskapsförgiftning de senaste dagarna men både urin och blodtryck var ovanligt bra. Så jag mår tydligen också bra... %o)
Nåja, barnmorskan skulle iaf skicka iväg en remiss för utredning av "överburenhet" och de skulle då höra av sig i början på nästa vecka. Är jag fortfarande gravid då så kommer jag få göra ett ultraljud och lite annat grejsimoj och troligtvis blir det igångsättning efter det. Jag ser ljuset i tunneln!
Hoppas dock slippa igångsättning, dels för att det ska göra mer ont och dels för att det är mer risker. Att behöva ha CTG hela tiden verkar inte heller vara någon höjdare.
Så kom igen nu bebben, du har en vecka på dig!
*hejar*
"Go bebben, go bebben, gogo go bebben!"
matdrömmar
Imorse stog jag och gjorde iordning min frukost. Äter rejäla frukostar nuförtiden i jämförelse med vad jag käkar i ogravidt (skriver man så?) tillstånd. Fil och branflakes osså massa russin på (perfekt för att hålla igång tröga gravid magar <--- tips!), en smörgås och te. Medan jag häller upp teet börjar jag tänka på kycklingen. Kommer på att jag har limpa i frysen och att limpmacka med potatissallad och kyckling på är mums. Känner hur det vattnas i munnen och hur jag börjar längta till lunchen.
Hallå??? Jag har inte ens ätit frukost och jag börjar redan se fram emot lunchen??? Min kropp kanske laddar för en förlossning?
Nä, så kan det inte vara...
Förövrigt fick jag min deklaration idag, trevlig läsning. :o)
Busunge
Men så kommer jag på att det kommer bli så tråkigt att svara på kommentarerna sedan.
Så jag låter bli.
I eftermiddag ska jag iväg till barnmorskan igen, får se om hon har något uppiggande att komma med.
Möte med medmänniska
-Är det långt kvar eller?
-Nä, det är 7 dagar sent, svarade jag lite uppgivet.
Då såg hon först lite fundersam ut sen så böjde hon sig fram och klappade mig lätt på magen:
-Nu får du allt ta och komma ut bebisen! Så, nu har jag ordnat det!
Jag tittade undrande på henne varvid hon förklarade att hon hade träffat flera som gått över tiden och varje gång hon klappat dem på magen så hade bebisen kommit ut inom ett dygn.
Den irritation som jag först kännt över att en vilt främmande människa klappat mig på magen var som bortblåst och jag blev nästan rörd över hennes omtänksamhet.
-Ja, då får vi verkligen hoppas att det blir så den här gången också!
-Ja precis, det är inte kul att gå och vänta i ovisshet, svarade hon.
Varm i kroppen gick jag och satte mig och njöt av räkmackan och kände mig lite mer hoppfull.
I väntan på värkar
here comes another
Jag är: j*vligt gravid.
Jag är inte: speciellt smal.
Jag tycker om: kissarna bus.
Jag tycker inte om: När kissarna bus kräks på mattan.
Jag vill ha: riktiga värkar
Jag vill inte ha: förbannade j*vla förvärkar.
Jag har: plockat ur diskmaskinen.
Jag har inte: ätit frukost ännu.
Jag vet: att alla bebisar kommer ut så småningom
Jag vet inte: om ni kom undan gnället som det var tänkt! %o)
äntligen ny lista!
Linda K
Hur länge har du bloggat?
Sen maj 2006. (Snart två år!)
02. Hur såg din bild av bloggar/bloggare ut innan du själv började blogga?
Tyckte redan från början att det var väldigt underhållande, precis som nu!
03. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Hm, kommer inte ihåg riktigt. Men Linda K är väl en av de första jag började följa med förtjusning som fortfarande existerar.
04. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt. Tycker jag hållit en liknande nivå. I början var det väl lite mer om vem jag är och intressen och sådant.
05. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Tok-många. Sist jag räknade var det 35 stycken...Skulle aldrig fungera utan RSS. Har planer på att lägga ut en lista på alla som jag följer men inte kommit längre än så..Skamligt.
06. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är dagboksbloggar.
07. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
*kollar RSS-listan* Tror det får bli Minnas blogg. Vi verkar tycka olika om det mesta men hon är grymt rolig och hennes illustrationer är för det mesta klockrena.
08. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
FruSandra är sjuksköterska precis som jag och vi verkar ha en liknande syn på yrket. Dessutom är även hon blivande mor! :o)
09. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är ett praktiskt sätt att hålla koll på vad som sker i mitt liv. :o)
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag nog. Har inte hört någon säga något annat.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Det tycker jag nog. Vill man promt ta reda på vem/var jag är så är det ju inte så svårt men inte helt uppenbart. Sedan är jag noga med att inte berätta för mycket om M och hans privatliv då han sagt ifrån, det känns viktigt att respektera.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Privata grejer inom familj och vänskapskretsen som kan vara känsligt. Dessutom är jag noga att tänka på sekretessen när jag skriver om jobbet.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Hm, samvetsfråga. Lätt att säga att jag bara gör det för min egen skull men ska ju inte sticka under stol med att det är grymt roligt att få kommentarer!
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Beror ju alldeles på hur privat och sanningsenlig den personen väljer att vara. Men jag tror inte att det är omöjligt.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Näe, faktiskt inte.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Om man inte förstår att vem som helst kan läsa det som skrivs och utnyttja det kan man kanske hamna i lite trubbel.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Min blogg är inte direkt så poppis för att jag ska behöva riskera sådana saker. Tror aldrig jag fått höra något negativt överhuvudtaget faktiskt!
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Ibland kan jag känna lite tvång över att det är dags att uppdatera och bli stressad över att jag inte kommer på något att skriva.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag hoppas det, tycker det är kul att gå tillbaka i min blogg och läsa. Beror nog en hel del på hur mammalivet blir.
21. Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
En ersättning till den pappersdagbok som jag saknat.
22. Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
En hel massa skoj läsande och spännande människor!
vad är väl en bebis i famnen?
Förövrigt erbjöd sig min kära mor att langa lite oxytocin till mig då de hade det uppe i lagården att ge till korna. Jag valde dock att avstå, får se om jag kommer att ångra det!
det bidde en tummetott
vitlökssmoothie?
Om bebben kommer ut inatt får den vitlöksmjölk som första mål.
Så går det när man drar ut på tiden!
konversation
Vore inte det en bra dag att bli förälder på?
Vad säger du om det bebben? En spark betyder ja, två betyder nej.
Nähä, du tycker du har det bra där du är...
ljuspunkter
Snart (?) slut på sötebrödsdagarna
Jag känner mig lite som Janne aka kanelbullemannen.
H*n kanske bara är blyg?
- plockade i och ur diskmaskinen samt torkade diskbänken skinande ren
- gjorde rent fläktfiltret
- körde en maskin tvätt och hängde upp denna
- bäddade rent i sängen och hängde även ut sängkläderna på vädring
- bakade en kladdkaka
- torkade upp kattspya (nja, den gjorde jag nog mest för att det var nödvändigt...)
Dagens plan:
- promenad med M. Den långa turen med de jobbiga backarna
- besök på matvaruaffär tillsammans med alla andra "handla-inför-helgen"-shopparna
kvällskonstaterande
yrt
Gick in på yrans hemsida och kollade vilka fler som skulle spela. Jösses vilken uppställning!!! De senaste åren har jag tyckt att det varit lite si och så med artisterna på yran men iår har de verkligen lyckats!
Nu är ju bara frågan: Hur går ekvationen storsjöyran+4 månaders bebbe ihop egentligen? Time will tell!
Oavsett måste jag iaf se till att lägga till peltor kids hörselskydd på önskelistan precis som smarta Daniel påpekade! :o)
BF +3
Jag kör med min arga blick idag som jag ärvt från min mor, den skrämde slag på mig och min syster när vi var små (hon behövde aldrig skrika åt oss, hon använde bara blicken) och förhoppningsvis lyckas jag med samma sak på min bebbe (bebben tänker: "shit, nu är hon pissed, bäst att komma ut och be om ursäkt för att jag är sen").
Egentligen är det inte så jättesynd om mig. Mår bättre än vad jag gjort på bra många veckor. Nästäppan har blivit mycket lindrigare och jag sover riktigt bra på nätterna. Händerna är fortfarande svullna men gör inte alls lika ont sedan jag fick ortosen och handsken.
Mest handlar det ju om att jag är otålig att få träffa den där busungen i min mage.
R.I.P. Kiza
Kom att tänka på en sak
Gravid kvinna kommer in till förlossningen. Förstföderska och rejält nervös.
Barnmorskan frågar:
-Har slemproppen gått?
Kvinnan svarar lite stirrigt:
-Va, nänä, han är bara och parkerar bilen!
nemas problemas
Barnmorskan tror inte att det ska dröja så värst länge till, hoppas hon får rätt! Allt är klart och redo, nu fattas bara värkar för att förlossningen ska vara ett faktum!
tack!
Om några timmar ska jag iväg till barnmorskan för kontroll av övermogen bebis. Känner mig som vanligt så det är säkerligen bara fint med den.
önskelista
- Babysitter. Gärna lik den nedan som kommer från babyproffsen. Vi vill inte ha en med massa nallar eller så på.
- Babygym. Helst ett sådant som har en filt "med i setet". Kolla den nedan som kommer från IKEA. Tycker den är riktigt fin och till ett överkomligt pris. Även sett ett fint babygym med "tummen" men det var tokdyrt. Våran bebbe behöver inte tokdyra grejer!
- Kläder har vi faktiskt köpt ytterst begränsat av så det kommer nog att behövas mer.
- Sängkläder har vi bara ett set av, kan nog tänkas behövas fler.
Vi har redan införskaffat:
- elektronisk barnvakt
- bärsele
- barnvagn (skötväska ingick)
- bilbarnsstol
- spjälsäng
Hoppas detta kunde reda ut saker litegranna och att det inte bara blev en massa matriellt tjat för det är inte meningen. Allt jag bryr mig om är att bebisen anländer frisk och kry! Alla är välkomna hit och titta så fort allt lugnat ner sig och då behöver man inte alls ha med sig presenter, sådetså! :o)
Inget aprilskämt
M hävdar dock att bebisen sagt till honom att leverans sker imorgon. Hoppas han hörde rätt. 080402 vore ju ett rätt coolt födelsedatum ( 8/2=4 4/2=2, jag gillar jämna nummer och sådan symmetri...Eh, ja hoppas ni förstår vad jag menar).
någon som har lite Oxytocin att låna ut?
Nu åker M och jag iväg till IKEA och försöker knata igång förlossningen! :o)
UPDATE: Hemma igen, utan någon förlossning i sikte. Det var dock mysigt att komma ut en sväng i det vacka vädret. Sen kollade vi lite på ny bil också (trångt med barnvagnen i nuvarande), mys-pys! :o)
Ingen bebis ännu...
Anledningen till att jag inte bloggat på några dagar är INTE ett besök på förlossningen eller bebisleverans.
Det beror inte heller på att jag inte haft något att skriva, för nog har det hänt en del de senaste dagarna.
Anledningen att jag inte bloggat är att jag inte kunnat eftersom blogg.se skulle byta bloggplattform. Från början skulle det ta 6 timmar. Det tog tre dygn och dom lyckades inte ens göra flytten! DÅLIGT blogg.se! Har ju redan tidigare pratat om att flytta och den tanken förstärktes rejält efter detta...
Nåja, för övrigt:
Magen och bebisen däri är kvar. Förvärkarna kommer och går. Jag försöker sysselsätta mig så gott det går för att inte bli galen av väntan, ibland känns det som om det inte kommer att komma någon bebis. Den sket i det liksom. M och jag har även kommit fram till att det som enligt böcker och så ska tolkas som hickningar från bebisen troligtvis är fnissningar från vår bebis:
"Hihi, nu tror dom att jag tänker komma ut igen. Det kan dom ju bara glömma!"