SPIRO

Blogga från sjuksängen...



Usch, kändes inte kul att behöva sjukanmäla sig när jag vet hur kort med folk det är. När jag blev helt slut av att äta frukost fick jag dock inse mina begränsningar...

Om några timmar lämnar jag sjukan bakom mig för firande på trevligare ort.

Om jag bara finge ronda någon gång...*mumlar* Stafettläkare...

Shit pomfritt vilket arbetspass! Länge sen jag hade det så stressigt. Känns som om allt som kunde hända hände.
Ett axplock:
* Ett mystiskt utslag som tittades på av mig, 2 underläkare, 2 ST-läkare, 2 överläkare och slutligen en hudläkare. Den sistnämnda beslutade att det rörde sig om ett hematom (blåmärke)...
* En undersökning som vi räknat med skulle se bra ut var allt annat än bra.
* En läkare som gick hem utan att slutföra sin uppgifter och fick ringas in igen
* En misslyckad katetersättning

Som sagt, detta var bara ett axplock. Middagen inmundigades/inhalerades på typ 2 minuter...

Det sjuka (haha) är att såhär i efterhand, när allt är gjort och allt gick bra, är dessa kvällar lite roliga ändå. Så länge de inte kommer alltför tätt!

Skulle ha jobbat idag men eftersom jag var obokad (ingen avdelning som behövde mina tjänster) blev jag ledig idag och får jobba på torsdag istället. Ute skiner solen, det är alldeles lagom varmt och mina två pojkar är på ypperligt humör.
Känns som om jag gjorde ett bra byte.
Så snart sonen vaknat från middagsluren ger vi oss ut i solen och myser. Enda smolket i bägaren är saknaden efter hus som uppstår såna här fina dagar. Imorgon är det ytterligare ett hus i raden som ska undersökas...

Det var riktigt mycket att göra på jobbet idag. Jobbade tillsammans med en tjej som hoppar runt på olika avdelningar precis som mig. Alltså kände vi väl båda att vi inte var så jättehaj på rutinerna men vi såg till att fråga oss fram och jobba på. Vid 15-tiden, när jag levererade vad som kändes den femtielfte patienten sa en sköterska:
-Vad bra det har flytit idag, ni verkar ju ha haft jättebra koll!
Då spelade det inte längre någon roll att lunchen bara blev 15 minuter, att mina jobbarskor gick sönder och att jag knappt visste vad som var upp och ner på migsjälv.
Tänk att ett snällt ord kan göra så mycket?

Kvällen förgylldes ytterliggare med en middag som intogs på en solig balkong tillsammans med en mysig sambo och en strålande glad son som tyckte att balkongen var "the place to be"!

Om en vecka får jag min första riktigt lön sedan januari förra året.
Jag ser fram emot det hela med en så stor förväntan att det nästan känns lite sjukligt...

Nu får jag återgå till min takykardi-patient!

Nu blir det kurs i dagarna tre.
Därmed också Alexander-ledigt i tre dagar. Återstår att se vad jag kommer tycka om det!
Tjipp!

Jahapps, då sitter man på jobbet igen då.
Det var inte kul att åka från en mysig liten pojk och en helgledig (och även han ganska mysig) sambo. Nåja, ska ju inte sova så länge imorgon så vi missar ju inte så mycket tid tillsammans ändå. Får se vad vi hittar på för mysigt!
Här på jobbet är det lugna puckar so far, men man vet aldrig vad som kan hända!

Hua, ett sånt tråkigt inlägg, men en uppdatering blev det i alla fall!

Jamen ser man på, vips blev inte veckan så tråkig!
Simsalabim och jag ska jobba inatt! Dessutom blir det på min "favorit-natt-avdelning" där jag inte varit på typ 1½ år! Nice. Jag väljer att bortse från att de har magsjuka (även) där och att jag inte läst av en telemetri på typ 1 år och ser fram emot det istället.
Alexanders mormor kommer och tar hand om honom imorgon när jag ska sova och sen är det bara iväg på mötet på jobbet och vips så har onsdagen gått också! :o)

-20 grader ute idag. Det blir nog ingen promenad för oss i den kylan. För min egen del går det väl bra men Alexander blir så himla torr när det är såhär kallt. Då får han två stora röda ringar på sina fina kinder, stackaren! Iofs verkar han inte bry sig om det men jag tycker synd om honom ändå!

Ödets ironi drabbade mig igår förövrigt. En kompis skulle komma och hämta sina blingo-kläder som levererats till mig. Hon hade dock nyligen legat i magsjuka så vi kom överens om att jag skulle hänga ut grejerna på dörren så hon inte skulle riskera att smitta oss. Fine, inget mer med det.
När jag kliver in på avdelningen jag skulle jobba på igår möts jag av beskedet att det är magsjuka på avdelningen. Dessutom är det jag som ska ta hand om dessa patienter. Förmiddagens försiktighetsåtgärd kändes ganska onödig i det läget! %o)
Nåja, duschade innan jag gick hem (för en gångs skull hade jag inte tagit med någon mössa och fick njuta av hår som blir stelfruset i kylan. Ännu ett ödets ironi?) så förhoppningsvis blir det inga påföljder!

Istället för att mysa med min lilla familj idag har jag varit på jobbet. Pengarna behövs och jag trivs ju rätt bra även där! Har inte varit direkt stressigt idag heller så jag hann med att knäppa lite bilder.



Det är helt ok utsikt när man sitter längst upp på sjukan (7:nde våningen)!



Munderingen är på igen (pekar upp mot headern). Jag är inte en såndär ssk/usk som knatar runt med massvis med pennor. Jag klarar mig bra med de fyra jag har!
Varför de flesta har massvis med pennor? Tror det är en kombination av att det är ofta patienter/anhöriga vill låna en penna och att man rätt ofta får reklampennor från läkemedelsföretag och dylikt.



Det är en sorts hatkärlek man hyser inför medicinvagnen...

Imorgon ska jag jobba på "min" avdelning som det är ca 1 år sedan jag sist arbete på. Ska bli spännande att se hur det går.
Ber om ursäkt i förväg för eventuella tabbar.

Förövrigt ammade jag Alexander för sista gången igår. Han verkar inte bry sig nämnvärt medan jag känner mig lite...ansträngd. Av någon anledning vill jag inte hålla in armarna mot sidorna eller bära Alexander alltför nära. Hoppas känslan upphör relativt snart.

Igår ringde de från sjukhuset och frågade om jag kunde jobba.
-Till natten eller? undrade jag.
-Nej NU! blev svaret.
Klockan var då 15.30. Ungefär en kvart senare befann jag mig på sjukan.
Det var väl inte riktigt så jag hade tänkt mig föberedelserna för mitt första dagpass på ett bra tag skulle se ut men det var kanske lika bra?

Nu anlände just mina två systrar. Lunch och shopping står på schemat.

Tjipp!

Oj, vilken jobb-natt...
Så mycket jag skulle vilja berätta men inte får.
Om vi säger såhär: herregud vad bra jag har det ändå. Nu ska jag försöka låta bli att gnälla i minst en vecka!

Förövrigt slog det mig som en käftsmäll alldeles nyss.
Julstämningen alltså.
Jag gnider mig på hakan lite förvånad men välkomnar den bultande känslan.

Får se hur mycket jag bloggar nu i julhelgen, mycket firande bliiiiré! ;o)

Jorå, jag är kvar.
Julstökar bara en massa.
Förutom inatt då jag jobbar! Trevligt med lite extra klirr i kassan.