SPIRO

För bilen gick genom besiktningen, tjalalalala!!
Gött!
Han är säker gamla Bettan..eum Silver menar jag.
Han har gått igenom varje besiktning sedan han blev min.
Då känner jag mig extra stolt över att jag skötte valet (pappa var med en bra bit på vägen men just den här bilen var han inte så intresserad av. Hur man nu inte kan vara intresserad av en Saab?) och inköpet alldeles själv. Ser ju onekligen ut som jag gjort ett bra köp!
Såhär lycklig var jag dagen då silver fick komma hem till mig! :o)

Var och fick lite twinrix (hepatitvaccinet ni vet, kliniken bjuder, hoppla!) i armen idag. Hua! (att jag är stickrädd coh ändå jobbar som sjuksköterska är en helt annan historia och platsar sig rakt inte i denna lilla parantes)
I väntan på att bli spetsad satt jag och kollade i ELLE interiör lite lagom slött när följande bild dök upp. Tog mod till mig och rev ut bilden så att även ni, mina kära läsare, fick se den.



"Önskemöbel: rokokobyrå såld på Stockholms auktionsverks Stora..." lyder bildtexten
I min iver att riva ut bilden snabbt och tyst fick jag inte med priset för byrån i fråga. Ni får tro mina ord när jag säger att den gick för 35.000 SEK.
Vad är det nu för roligt med detta undrar ni?
En exakt likadan byrå står hemma hos min farmor och farfar! Har många gånger kikat på den och tänkt att den nog var fin och värdefull på den tiden den införskaffades (har för mig att dom fick den i bröllopspresent?) men numera ser den mest mörk och klumpig ut. Inte kan väl någon betala speciellt mycket för en sådan möbel numera?

Men men, jag har haft fel förut och kan tydligen ha det igen. 35.000 är den tydligen värd... *skakar oförstående på huvudet*

UPDATE: Mamma ringde just. Det är tydligen farfar själv som har gjort den. Så lite rätt hade jag; den är inte värd 35.000. :o)

På sätt och vis fick jag som jag ville på seansen igår, på sätt och vis inte.
Det var en sk storseans med 30 personer närvarande så därför pratade mediet (det kanske heter mediumet?) inte med alla. Jag kände att jag inte skulle kunna få en egen åsikt om hon inte hittade någon "ande" som ville få kontakt med mig.
10 minuter innan slutet vänder hon sig mot mig. Hade gett upp vid det laget.
Så jag fick ju testa det "på riktigt" så att säga. Hon vände och vred en hel del på saker och ting dock. "Anden" gick från att vara min farfar (som fortfarande lever) till att vara en vän til familjen. "Han" förändrade från en peron som dött i följderna av alkohol till någon som tyckte om att festa.
Det som var lite fräckt var dock att hon pratade om midsommar. Vi brukar alltid fira den i familjen men så blir det inte iår pga att mina föräldrar ska på födelsedagsfest hos den här "andens" hustru. Hon berättade att "anden" sa att det var något annorlunda med midsommar iår och att jag inte skulle vara sur över det utan följa med på festen istället. Samt att festen skulle vara i ett gult hus. Visste inte själv hur festplatsen ser ut utan fick reda på det efteråt; huset är gult.
Det känns dock som att hon arbetade mycket utifrån vad man sa.

Tyvärr har inte denna upplevelse kunnat hjälpa mig bestämma mig för om jag tror eller inte. Men det var en väldigt rolig upplevelse! Fick även höra att det finns en annan person som brukar hålla seanser som är mycket duktigare, är lite sugen på att gå på en av hennes för att se vad som händer då! :o)

Min storasyster bor numera i Österrike (hennes blog ligger bland länkarna), hon pratar inte någon tyska.
Än iaf.
Hon jobbar på saken kan man säga.
Så därför tillägnar jag detta meddelande till henne och alla "tyskalovers" där ute i cyberrymden:

Ich bin erkältet.
Ich bin mude (lägg till två prickar ovanför u:et)
Ich will zu Hause bleiben
Ich muss zu arbeit gehen
Scheisse!!!

Måste slänga in några "stämningbilder" från idag också.
Jag har även gett dom fina små namn:



"Lillsyrrans extremt stora fötter" eller "titanic"



"Flygande flytbrygga mot blå himmel"



"Oljeregnbåge"

Kikade lite på nyhetmorgon imorse medan jag samlade inspiration till att kliva upp ur sängen.
Råkade hamna på "middagstipset".
Kocken gjorde någon typ av lammfärs med massa kolijox i och lindade med filodeg. Men det var inte det jag skulle prata om. Varför, jag säger VARFÖR, säger tv-kockar så ofta "vi" när de menar jag???

Ex:
"Sen så hackar VI löken"
"VI penslar degen med ägg"
"Nu ställer VI in den i ugnen i 30 min"

Jag ser bara en person i rutan iaf! Tycker dom att dom är så fina att dom talar om sig själva i tredje person? Eller tänker dom sig att jag står i mitt kök med TVn på och febrilt försöker hänga med och göra samma sak som visas i rutan?

För att dra det ytterliggare ett steg. Tänk om jag skulle säga så i mitt jobb?
"Nu ska VI ta ett blodtryck"
"Nu ska VI lägga om ditt sår"
"VI ska fråga läkaren om saken så kommer VI tillbaka sen"
Vojne, psykakuten nästa...

BTW har ni sett att jag numera har kategorier? Jojo..