SPIRO

I helgen rondade jag med en läkare som jag inte sett på bra många månader. När han satte sig ner för att börja ronden tittade han på min mage och sa:
-Nämen vad har hänt med dig då??
-Tja, det blev lite mycket mat till jul, svarade jag.
-Ja, du verkar då ha tagit i ordentligt!
Vi rondade ett slag och sen skulle jag kliva upp och hämta en sak och då blev väl magen ännu mer synlig varpå han utbrast:
-Det var väl tusan vad du har blivit omfångsrik!
Så blev han tyst ett slag.
-Men du, det kanske går över?
-Mm, i slutet på mars är min planering.

Hihi, vi kan faktiskt ha lite kul på sjukhuset också..:o)

Hade även en anhörig som påpekade att jag nog behövde dra ner på öldrickandet med en såndär ölmage, men han klappade mig på magen efter han sagt det så det var inte lika skoj.

Back off min mage!!!

Imorgon är det föräldragrupp och info hos försäkringskassan, jojo.

Jag vet att det är dumt att redan nu börja längta efter att denna graviditet ska vara över, men jag kan inte hjälpa det. Jag är rätt så less på att känna mig som en skalbagge på rygg varje gång jag ska ta mig upp ur sängen. Det är tröttsamt att uppleva att golvet/marken är alltför långt borta så fort jag tappar något. Jag skulle absolut kunna tänka mig att få tillbaka min kropp nu och sluta känna mig smått skitzofren, är ju trots allt två människor i en, så att säga.
Dagens bild är väl inte den mest smickrande men jag tror den beskriver rätt bra känslan så jag bjuder på den! :o)



Förhoppningsvis bara en vecka kvar tills jag får havandeskapspenning, hoppas försäkringskassan hör av sig snart!

Så var jag äntligen inne i det "sista tiotalet"! Känns härligt!
Jag har börjat acceptera de täta besöken på toaletten nattetid nu och somnar allt snabbare efter jag plumsat i säng igen. Känner att jag behöver mer sömn nu än tidigare, ska bli skönt att snart inte behöva kliva upp 5:45 vissa mornar för att åka till jobbet. Jag får tänka på dom stunderna när jag blir alltför uttråkad här hemma! :o)



Har fått kommentaren/frågan att jag nog inte gått upp så mycket i vikt. Det har jag. Verkar dock som om det mesta lägger sig runt magen (som det alltid gjort på mig...), återstår att se om det är positivt eller negativt.
Ärligt talat bryr jag mig inte så värst mycket om den saken. Så länge jag, bebisen och M mår bra och trivs tillsammans spelar det andra ingen roll.

Igår började jag skissa lite på en lista på vad som kvarstår att införskaffa innan bebisen kommer. Mest var det väl bara för att jag inte skulle gå och stressa upp mig själv med att försöka komma ihåg allt i huvudet. Skönt att sätta saker på pränt så kan jag släppa det sedan.
Nå, min käre M upptäckte i alla fall listan och var inte sen att plita dit en punkt själv...:


Sista punkten: "slav som byter blöjor"

En arbetskamrat påpekade häromdagen:
-Nu är du ju nästan bara mage, din byst har ju helt försvunnit. (Vilka snälla arbetskamrater jag har %o)
Trots att det växer även "upptill" så håller jag med henne. Känner mig mest som en stor mage som går omkring, det andra är lixom bara tillbehör, som ketchup på en hamburgare, eller nåt.



Var hos barnmorskan i onsdags och allt låg precis på normalkurvan. Kändes bra.
(När jag förkunnade detta på jobbet sa en annan arbetskamrat:
-Så då är du en riktig medel-Svensson då?!
Haha, mina arbetskamrater är roliga dom!)

7:de december skickade jag in min ansökan om havandeskapspenning, tänkte att jag tametusan skulle se till att vara ute i god tid.
Idag fick jag ett brev från post-och telestyrelsen. I detta brev ligger mina papper till försäkringskassan samt ett meddelande om att kuvertet varit underfrankerat och att mottagaren vägrat lösa ut brevet!
Idag är det den 9:onde januari!!!
Nu kommer jag säkerligen inte få besked i tid om min ansökan beviljas eller inte.

B*js.

(Ska strax skicka iväg brevet igen och denna gång tänker jag sätta 3 frimärken på det förbannade kuvertet!)

Jag har någon som dansar riverdance på min blåsa.

Busungen tycker det är allra roligast med denna sysselsättningen när jag just gått och lagt mig.

Tur att M har gjort så himla snyggt på toa att jag med glädje (nåja, det var väl att ta i...) går dit 3-4 gånger per natt! %o)

Magen har börjat kännas riktigt stor nu. Sista veckan har den växt rejält men jag tror inte att jag enbart kan skulle på bebisen utan julmaten får nog allt ta en del av skulden!
Tittade på bilder från v.16 (som jag just fått reda på att M's syster befinner sig i) tänk att ha en sån liten kula igen! Fast då skulle jag ju vara längre från "målet" så att säga, så jag vill nog inte byta med henne...



Igår införakaffade jag ett par stödstrumpor, som jag nämnde i tidigare inlägg. Varför har jag inte gjort det tidigare??? Så otroligt skönt att ha dom på sig! Så till alla er gravida (eller av annan anledning med svullna fötter) "out there", köp stödstrumpor! Jag vet att de är dyra med det är faktiskt värt dom pengarna!

Inte sån bra bild denna vecka. Men här är den iaf, för ordningens skull.
Till mitt förtret har jag märkt att mina fötter börjat svälla så sakteliga. Än så länge är det mest en känsla av trånga skor än synbar svullnad. Känns som om jag går på kuddar ibland och, tro det eller ej, det är inte så skönt!
Nåja, hade ändå tänkt besöka apoteket inom en snar framtid för att införskaffa stödstrumpor.



Idag har jag även på mig duntofflorna som jag fick av M i julklapp. De mottogs med stor glädje i hemmet av kissarna. Perfekt att busa med och bära iväg till mystiska ställen!


Wappa visar vem som bestämmer.


Blogga visar sin pondus.


Mejla aka demonögat föredrar mattes uteskor när det är dags för bus. Hon lägger med fördel in små papperbollar i skorna så man får sig en trevlig överraskning när man ska ta på sig dojjorna.

Internet explorer är bara piss. Tack vare storasyster har jag nu firefox som fungerar hur bra som helst, skönt att vara online igen!
Ska strax iväg på middag med arbetskramrater så jag hinner inte skriva så mycket men veckans magbild får ni iaf, om så en dag försenad:

v.25


Bebisen är lucia/stjärngosse för första gången! ;o)

Jösses, det känns som om magen har växt enorm mycket den senaste tiden. Skönt att jag äntligen ordnat mamma-byxor på jobbet. Eller ordnat och ordnat. Jag fick "ärva" en gravid kollegas byxor. Dom var på tok för stora för henne, alldeles lagom för mig! :o)



Nä, jag är inte sådär sur som jag ser ut på bilden, det är bara svårt att pricka spegeln, ta kort och posera samtidigt...

Mejla med demonögonen får vara med på denna veckas bild. :o)
Min "kent"-tröja som alltid varit så stor stramar åt betänkligt över magen numera.



Jobbyxorna blir mer och mer svåra att få igen (ännu inte beställt mamma-byxor). Igår fick frågade en läkare som jag sällan jobbar med: Jaha, nu ska du väl inte jobba så länge till va?
Uppenbarligen är inte jobbtunikan något bra kamoflage längre..%o) Känns lite knepigt att svara på sådana frågor dessutom när det är 2 månader kvar tills jag är berättigad till havandeskapspenning!

Idag blir det en magbild "au naturelle". Detta mest på grund av att jag inte orkade byta tröja men det behöver vi ju inte låtsas om..%o)
På framifrånbilden ser man (med lite god vilja) min "raggarsträng" också. Samt en navel som blir allt grundare..:o)

Förkyld och allmänt skraltig, därav det övertäckta ansiktet.
Beben där inne gör sig allt oftare påmind nuförtiden. Sparkar och gör kullerbyttor. Plutten är dock ännu för svag för att det ska kännas genom magen till M's hand, till M's förtret. På ultraljudet så vi att moderkakan låg ut mot magen och det gör ju att det blir ytterliggare "dämpning" så att säga.