SPIRO

Man blir trött av lantluften...



Sen kan vi ju bortse från att han istället somnade halv tolv igårkväll...

Igår tog vid en promenad till lekparken. Cirka 100 meter från målet upptäcker Alexander vart vi är påväg. Han sträcker upp ena handen och pekar uppfordrande. Samma stil som när han vill att vi ska ge honom något han inte når själv. Jag försöker förklara att han får gå dit och att lekparken inte kan komma till honom.
Alexander skyndar på stegen. Han som nyss gick fram i sakta mak och plockade varje maskros han såg.
Så sträcker han upp handen igen och sträcker ut den allt han kan. Vi är fortfarande 80 meter ifrån. Han tar upp andra armen och sträcker den också. Gnäller lite när han fortfarande inte når lekparken.
Sen knatar han på framåt det fortaste han kan med sina små ben med armarna utsträckta likt en sömngångare.
Lyckan när han når parken går inte att beskriva.

Sötnöt.

Idag fick vi besked om att vi fått en förskoleplats till Alexander. Till min stora lycka fick vi det dagis vi önskat. Det ligger ungefär 150 m bort på samma gata som vi bor på. Skönt! Hur det blir om/när vi hittar ett hus får bli ett senare problem! :o)
Just nu tänker jag bara glädja mig åt detta.
Att vår lilla pojk kommer att vara ifrån oss flera dagar i veckan tänker jag också låta bli att tänka på ett tag till.

Förövrigt var "terminator 4" i mitt tycke superbra. Jag satt bara och log hela tiden som det inbitna terminator-fan jag är. M var väl inte lika imponerad.. :o)

Vad har följande saker gemensamt?
En måttsats, en sko, en fjärrkontroll och en plastbit.

Svar: Enligt Alexander kan samtliga misstas för en telefon. Han håller upp saken mot örat och sätter igång att snacka. Efter en stund sträcker han över "luren" till mig så att jag får prata en stund.

PS: Angående föregående inlägg. Glömde ju fredagen, då är det after-work som gäller.

PPS: Förövrigt har Alex lärt sig att klättra upp i soffan nu! :o)

Alexander verkar ha förstått det här med att rätt accessoar kan lyfta en hel outfit! ;o)


Blå sommarpyjamas med bilar på från lindex. Blå bil från Barnens hus :o)

Jag sitter på golvet inne på Alexanders rum. Humöret är lite sisådär då jag precis tagit bort honom från blomkrukorna för femtielfte gången. Alexander knatar fram till mig med självsäkra steg och drar upp min tröja så magen blottas. Han tittar upp på mig med sina allra busigaste blåa ögon. Så klappar han mig lite på magen och ler, böjer sig ner och sätter läpparna mot min mage. Tar ett djupt andetag och blåser.
"Prrr!", låter det.
Han skrattar och tittar på mig med glittrande lyckliga ögon och upprepar proceduren.

Vem bryr som om en dum blomkruka?

Gunga...



Leka med kottar...



Leka med sanden...



Åka rutschkana!

Kombinationen pojke som var vaken 2 timmar inatt och PMS är inte att leka med...

Klart Alexander fick ett påskägg! Mormor och morfar hade fyllt det med favoritsnacksen majkrokar! :o)

Fatta att det gått ett helt år?!

Grattis på 1-årsdagen Alexander!

Även om det fortfarande är några timmar kvar till Alexs stora dag så tar jag och publicerar mitt grattis nu. Misstänker att det inte kommer finnas tid till det imorgon.


Nykläckt! - 1 månad och tycker att mamma stör


2 månader, tränar nacken - 3 månader, coola snubben


4 månader, nakenfis - 5 månader, sitter själv...nästan iaf


6 månader, lite trött... - 7 månader och nyvaken


8 månader, första tanden - 9 månader, diggar lära-gå vagnen


10 månader, lite creejsy! - 11 månader, diggar ballonger!


GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN VÄRLDENS FINASTE POJKE!

Han är inte så förtjust i den ännu men det är ju ingen brådska. :o)

Igår inhandlade vi en rullgardin till Alexanders rum och satte upp den. Förhoppningen var att Alex skulle sova lite längre på morgonen. För det mesta vaknar han runt 6. Dessutom skiner solen in på eftermiddagen så det blir väldigt varmt inne på hans rum när han ska sova sina tupplurar.

Imorse vaknade Alexander klockan 4.30. Det är mulet och det har snöat av och till hela förmiddagen.
Ödets ironi...

Jag ber er bortse från den sunkiga mamman... (Japp, jag är så stolt och skrytig att jag står ut med att visa mig själv för världen i mina sunkkläder!)

Idag tog Alexander sina första steg. 3 stycken fina, välbalanserade steg. Så satte han sig på rumpan och skrattade. Han tittade lite undrande på mig när han såg mina ögon tåras av glädje och stolthet.
Det verkar som vanligt med honom. När han väl fattat en grej sitter det direkt. Han har redan åstadkommit fler självständiga steg. Spännande!
Återkommer med videobevis så snart jag lyckats fånga underverket på bild! :o)