SPIRO

Jag sitter på golvet inne på Alexanders rum. Humöret är lite sisådär då jag precis tagit bort honom från blomkrukorna för femtielfte gången. Alexander knatar fram till mig med självsäkra steg och drar upp min tröja så magen blottas. Han tittar upp på mig med sina allra busigaste blåa ögon. Så klappar han mig lite på magen och ler, böjer sig ner och sätter läpparna mot min mage. Tar ett djupt andetag och blåser.
"Prrr!", låter det.
Han skrattar och tittar på mig med glittrande lyckliga ögon och upprepar proceduren.

Vem bryr som om en dum blomkruka?