SPIRO

Herregud vilken jobbkväll...
Jobba häcken av sig har fått en helt ny innebörd.. Jag kommer nog ha träningsvärk imorgon.
En av dagens händelser kanske kan ge er en bild av det hela.
Kommer in till en patient med hennes medicin. Hon tittar skeptiskt på medicinmuggen.
Patient: Den där kan jag inte ta sådär.
Spiro: Nähä?
P: Nä, du måste krossa den, jag kan inte svälja sådär stora tabletter.
S: Ok, vill du ha lite fil till att svälja ned tabletten med?
P: Nä, jag kan inte med fil. Jag vill ha mjölk!
S: Mjölk? Hjälper det? Vill du inte ha kräm då?
P: Nä, jag vill ha mjölk!
S: Ok, kommer strax.
Går och krossar tabletten samt hämtar mjölk i köket (som är i andra änden av korridoren).
S: Sådärja!
Patienten häller ut den nu pulveriserade tabletten i handen.
P: Oj, gjorde du den såhär liten? Såhär kan jag inte ta den!
S: Men du ville ju ha den krossad?
P: Ja, men inte såhär mycket.
S: Ville du bara ha den delad då?
P: Ja.
Tar tillbaka pulvret, kasserar det. Hämtar en ny tablett och delar den i tu.
P: Men du måste ju göra den mindre!
S: Men då var den ju för liten! Nu får du ta den såhär.
Patienten går motvilligt med på detta och tar ena tablettbiten och tittar i muggen.
P: Men det här är ju mjölk?
S: Ja, du ville ju ha det?
P: Nä, jag måste ha något så det glider ner. Fil kanske?
S: Men du ville ju inte ha fil!?
P: Jo, jag måste ha fil.
Sprintar iväg och hämtar fil.
P: Nä, tabletten går inte ner, du måste krossa den.
Krossar tabletten. Patienten får i sig hälften av pulvret men då är filen slut. Innan hon hinner säga något går jag och hämtar mer fil.
P: Titta, nu har jag tagit tabletten!
S: Mm, vad bra...