SPIRO

Vid dagens promenad gick vi den långa vägen med den jobbiga backen. Solen sken från klarblå himmel och det enda som hände när jag tagit mig upp för backen var att jag flåsade en del.
Inga sammandragningar!
Konstigt.. ;o)
Känns skönt att kroppen börjar komma tillbaka igen. Även fast jag tappar lusten ibland när såret gör sig påmint vid plötsliga rörelser eller piryan, aka Alexander, plågar mig vid amningen. Allt är ju ändå påväg åt rätt håll trots allt, det kan bara bli bättre!

Det här var tänkt att bli ett inlägg fritt från barnsnack, inser att jag misslyckades.
*börjar om*

"Solen skiner och djuren p***ar i skogen.
Idag såg jag massa fina vitsippor"

Så, nu ska jag gå och amma! ;o)