mobilåren

Min mobil har gått och blivit tonåring tror jag.
Jamen ni vet, sådär anti liksom.
"Nä, nu vill inte jag vara på stan längre, nu stänger jag av (alla känslor) mig själv"
"Jag vet att du laddat mig i 2 timmar men jag vill ändå inte vara mer laddad än innan (du är inte min mamma, du kan inte bestämma över mig)"

Man skulle ju kunna tro att jag är smått förtvivlad över denna olyckliga utveckling men hittills har jag hanterat det rätt bra. Bara slagit på mobilen igen och inte bråkat med den något mer.
Har faktiskt inte engagerat mig så mycket alls, det kanske bara är batteriet som är glappt eller något.
Ärligt talat så vill jag faktiskt helst att det är något fel som jag inte kan åtgärda för det skulle ju innebära att jag får köpa en ny mobil! Mobil-shopping me like!

Jag räknar kallt med tips från dig
Janne även denna gången (digitalkameran funkar bara fint, tackar som frågar. Ingen tonåring där..ännu)

Kvalifikationer för att få komma hem till mig som mobil:
-Ja, du måste faktiskt vara rätt snygg, gärna en som man flippar upp på något cool sätt
-Radio får det gärna finnas med, praktiskt att ha med när man är ute och går. Fylla på MP3 låtar ids jag aldrig göra
-En kamera som tar bilder som man kan se var de föreställer

Tja, sen är jag nog rätt nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback