SPIRO

Alexander och jag kommer inte så bra överens nuförtiden.
Om man ser tillbaka över de senaste dagarna kan man se ett mönster i när vi grälar.
Det är när den lille mannen ska amma som grälen startar.
Sen en tid tillbaka brukar han krångla lite när han ska äta på andra sidan men jag har hittills vunnit dessa diskussioner. Tills imorse.
Tror jag får backa till igår morse. Då ville han inte äta alls från början. Vi diskuterade saken i 30 minuter innan han till slut föll för mitt argument: "jamen du är ju hungrig, du har inte ätit sen 20.00 igår!!!"
Så var det imorse då.
Till min glädje gapade han stort och började äta direkt. "Ah, så bra", tänkte jag "igår morse var nog bara en engångsföreteelse"
Engångsföreteelse my ass.
När det var dags för sidbyte totaltvägrade han.
Jag grejade och bökade, pratade snällt och lugnt. Bytte ställning. Lekte en stund med honom. Bökade. Försökte bara sitta lugnt en stund. Bökade.
Det enda mitt grejade ledde till var en säng full av mjölk (ni kan ju tänka er hur det kommer lukta om några dagar).
Till slut fick jag ge upp och lägga ner honom i sängen och gå iväg och pumpa, för ni kan ju tänka er hur spänt det känns när han inte ätit sedan 20.00 kvällen innan...
Testade därefter att ge honom flaskan med den utpumpade mjölken men som vanligt vill han inte längre ta flaskan.
Försökte ge honom ur pipmuggen som han brukar älska att dricka vatten ur men även den ratades.
Han kanske inte är så hunrig på morgonen längre?
Känns ju så lagom kul att behöva pumpa varje morgon (jag fixar inte att vänta till nästa amning, då sprängs jag!).
Sovmornarnas tid är nog förbi oavsett... Nåväl, det vare trevligt så länge det varade.
Men tänk så gôtt om han kunde ta flaskan så han kunde få välling eller något på morgonen i alla fall!
Känns som om amningens tid är snart förbi, känns inte bra att hålla å och nästan tvinga honom vid varje amning...

Men solen skiner i alla fall idag och nu är det helg!