krasslig son
Såhär låter vår whiskeypimplande son när han berättar vad pappa heter. På slutet säger han även: "Jag är Alexander" :o)
Klart att mamma heter mamma ;-)
Det är väl inte så konstigt att han låter så där , titta på det tidigare inlägget så förstår man vad som har hänt når föräldrarna tittat på varandra och Alexander fått sköta sig själv på pubben.
mormor: Ja, den frågan tyckte han var väldigt dum!
Morfar: Ajdå, tänkte inte på det!
Haha vad duktig han har blivit på att prata. Varje gång vi går förbi er port (alternativ någon av de andra portarna på lysekilsv. som har ett nummer som slutar på 5)pekar Alma upp och säger: SanSan (=Alexander), mamma gå SanSan.
han är fortfarande sötast! även med den hesa rösten...
Åsa: Nämen gud så gulligt! Vi kanske kan försöka ses till veckan? Som det ser ut nu jobbar jag bara måndag dag och torsdag natt.
Moster: Om möjligt blir han ännu sötare..:o)
Jobbigt när de små blir krassliga.
Sötnosen då =)
Han verkar vara på bättringsvägen nu! :o)